Jag vill bara ut och åka bil. Till en plats. Med någon. Nästan vem som helst. Bara åka, för att åka. Inget mål, ingenting. Jag vill bara åka, få tid. Få sällskap, fastän ingenting behövs sägas. Inte ens radion skall behöva låta.
Det skulle kännas skönt att vara omgiven av tystnad igen. Att få känna lugnet fylla min kropp. Att få åka med någon som inte frågar "Hur mår du nu då?", var femte minut. "Lugna dig, låt mig vara.", hade mitt svar blivit.
Men personen i fråga hade inte dömt mig. Bara kört vidare, på vägar man inte kört förr. Svårt på en ö, jag vet, men.. Planlöst, bara följa vägen dit näsan pekar, ungefär.
Jag behöver en sådan person.
Jag behöver naturen. Jag behöver lugnet. (jag vet att jag upprepar mig för övrigt, men.. jag struntar i det)
Jag.. Jag.. Jag.. JAG behöver för en gångs skull något. Något själsligt, inte låna pengar, inte sällskap på stan, ingen fika.. Jag BEHÖVER.. ...något.
En paus, en semester.. Kalla det vad man vill. Jag vill ha totalt lugn. Inget kaos.
Jag saknar personen som inte bryr sig om att vara "till besvär".. Jag saknar personen som säger "NU ÅKER VI, DU HAR INGET VAL.".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar