Tankar... Uttråkad... Frustrerad... Lägenhet... Eh, sorry!

Jag tror inte att jag är lika deprimerad längre. De senaste 2 veckorna (på ett ungefär, jag vet inte riktigt) har faktiskt varit helt okej. Jag har tänkt mycket. På både små och stora saker - och jag har faktiskt lyckats intala mig själv om att man faktiskt inte alla gånger behöver komma fram till någonting. Ibland räcker det med att bara tänka. Det har varit jobbigt, till och från, det måste jag erkänna, men det känns faktiskt något lättare att att just tillåta det att komma fram, bli undersökt, och sedan undanstoppat igen.
Den största grejen jag nog kommit fram till dock, är att jag är så himla uttråkad. Jag gör ingenting med min vardag, jag ser på TV, äter och sover, ungefär. Skulle jag komma på någonting som jag faktiskt skulle vilja göra, så slutar det i princip alltid med att jag inte orkar (= skuld- och skamkänslor) eller så vill eller kan inte andra personer hänga med mig på mina idéer. (= jag blir sur) [dock inte på dem personligen, snarare på situationen]

Så, vad jag behöver göra är att skaffa mig en hobby. Jag har varit inne på det här spåret hundratals gånger tidigare, men jag har aldrig hittat något. Jag är snart 25 år, och jag har aldrig haft en hobby! Aldrig!
Inte undra på att jag blir uttråkad, frustrerad och deprimerad...

Om det är så stor del att hitta på någonting här, just nu, vet jag däremot inte. Jag flyttar snart. Har jag tur så är det bara en dryg månad kvar. Jag tror att jag är frustrerad över det faktum över att jag inte gillar när andra "bestämmer över mitt öde" heller. (syftar på uthyrningsavdelning inom GotlandsHem) så jag fortsätter rulla tummarna.
JAG VILL FLYTTA NU!

Vill även passa på att "be om ursäkt" för alla dumma grejer jag gör, i och med detta. Jag kan bete mig konstigt, säga konstiga saker, göra konstiga saker.. You name it. Men ni som känner mig vet hur jag blir... Stå bara ut, ni vet om att jag gottgör er när jag är balanserad igen, ha bara tålamod. Står ni bara kvar bakom mig, så hittar jag er lättare. ♥

Meningen med Livet.

"Meningen med Livet". Det var uppgiften vi fick på förra veckans Skrivande-lektion.
Herregud, tänkte jag. Hur fan skall jag kunna...- (ja, o.s.v., jag tror ni fattar vad jag tänkte)
MEN. Hur det gick till vet jag inte - men nu är uppgiften färdig! Den vill jag faktiskt dela med mig av.
Varsågod!

________________________________________________________________________________

Meningen med Livet

Vad är meningen med livet? Den frågan har jag ställt mig själv åtskilliga gånger under min livstid, men jag har aldrig fått ett slutgiltigt svar. Ibland är jag tacksam över det, andra gånger inte.

Tänk, så bekvämt och skönt om man hade en mall att gå efter! Vad skönt att inte behöva

tänka själv! Fast vänta lite – vad händer då med spontaniteten? Visst kan vissa människor ”älska på beställning”, men vad skulle hända med det vilda inom oss, som jag anser måste få komma ut?

Jag har alltid (överlag) varit en antingen eller-människa. För att vara bosatt här i Sverige så är det ingenting som är Lagom med mig, eller människorna jag omger mig med. Heller inte musiken jag lyssnar på, konsten jag njuter av att se, eller sättet jag brukar kunna skriva på.

Jag har varit både uppe och nere. Jag har haft åsikten att man lever för att dö. Inga

glädjeämnen, ingen lycka, bara en till synes urtråkig väntan på ett parti kortspel med Döden.

Men, jag har även varit uppe. Allra högst upp. Jag har älskat människor utan baktankar,

villkorslöst och häftigt. Med glöd och hängivenhet.

Kan hända att detta är anledningen till att jag i många lägen känner det som om jag är strandsatt utanför samhället. Ensam. Jag vet inte många som vågar visa – antingen eller – som jag beskrev ovan. Ibland vill jag ”skylla ifrån mig” på andra människor. Att de suger ur mig all min välvilja, min livslust och universalkärlek. Jag råkar ofta ut för människor som man brukar kunna kalla ”energitjuvar”, och även ifall jag vet om detta redan från början (kanske intuition, men det är ett annat ämne) så vill jag alltid ge dem en chans. Svart, vit, gul, röd, blå. Man, kvinna, transperson, könlös. Det spelar ingen roll. Jag vill älska alla – men på senare tid så vågar jag helt enkelt inte. Det gör ont att bli lämnad ensam kvar. Energilös, trött och med livsgnistan stulen på nytt.

Meningen med mitt liv – just nu – är att hitta min egen gnista. (igen) Att hitta min ork. Jag har alltid, i varje fall sedan väldigt, väldigt ung ålder, sett det som att Livet är ingenting för mig, och kom fram till det enkla svaret, att Om jag inte kan leva för mig själv, så lev då för andra. De som gör det värt att andas. De som får det att göra ont i hjärtat på ett helt annat sätt;

Kärlek.

________________________________________________________________________________

Adrenalin.

Längtan kan vara så stark, så underbar, och näst intill ogenomlidlig.

Jag längtar efter dina blickar. Jag längtar efter att få känna dina händer över hela min kropp.

Se de små håren på armarna resa sig för varje gång du byter riktning på dina smekningar, känslan av att bita sig själv så hårt i underläppen att det nästan börjar blöda. Det spär på mitt adrenalinflöde.

Pulsen, värmen, den stakande, nervösa andningen. Hela världen snurrar, jag vet inte vem eller vart jag är. Allting utanför min kropp tycks ha suddats ut. Jag ger mig själv helt och fullt till dig.

Jag vill känna dina brännande kyssar på min hud. Jag vill att du skall äta upp mig. Svälja mig hel.

Låt mig få röra dig på samma sätt. Låt mig känna att du är helt i mina händer. Lita på mig.

Ömt smekande, tunga andetag. Huden börjar bilda små pärlor av svett. Jag tycker om hur du luktar. Ingen parfym. Bara du.

Explotioner. Fyrverkerier. Stjärnor för ögonen. Det susar i öronen.

En gång till?

Uppdatering..

Jaha, då var det väl dags för att skriva en liten uppdatering igen, då jag inte bloggat ordentligt.
Jag kan inte bestämma mig för om det har hänt mycket eller lite, men hänt saker, det har det väl.
Jag har fått kontakt med Psykiatriska Kliniken på ett helt annat sätt, fått en massa olika skattningsskalor att fylla i till nästa möte, den 29 april, och nu väntar jag bara på att få en läkartid också, så att jag kan bli sjukskriven.
Har legat inne på sjukhuset för att jag fick astmaanfall igen, men hade troligen en influensa också. Skall tydligen ännu smitta lite, och det kan jag förstå, så som jag hostar..
Har även varit igång med ett lägenhetsbyte (lämnade in blanketter igår) och hoppas verkligen att det går vägen, då det i sådana fall bär av till det område jag är uppväxt (längst tid) i.
Skolan fungerar väl si sådär. Jag försöker plugga så gott jag kan, givetvis, men närvaron kunde absolut sett bättre ut. Nåja. Min mail-kontakt med lärarna verkar fungera som det ska, och det har inte varit på tal om något "aja baja".
Vill inte påstå att jag är sådär "utom mig" av oro/ångest/bla-bla, men jag känner mig nog deprimerad. Orkeslös. Sover dåligt, äter mycket, går knappt ut. Ja.. Jag skall bestämma mig för om jag vill ha mediciner också. Jag vet inte. Jag lutar mer åt inte, för att det kan fungera med hormontabletterna (p-piller).. Men det skulle ju vara bra om jag kan flytta min feta röv från soffan, ta mig till Mödravårdscentralen och be om nya.. Fast nä, det händer ju liksom inte. Jag är helt enkelt inte redo.

Annars.. Ja.. Jag mår bra. Jag har landat i min egen kropp igen. Sitter som på nålar, visst, men ändå. Det känns som att jag kan börja slappna av nu, men det är svårt.
Katterna mår fint, och min ekonomi ser "okej" ut. Jag väntar liksom bara på stormen. Jag är så van, så att jag blivit rädd. Fast jag försöker, verkligen se det positivt. Jag går inte under, det går över, jag dör inte - om det händer någonting..

Nu blev jag trött igen. Kanske skall fläska i mig lite mer onyttigheter och sova ett tag. Får se vad jag sysselsätter mig med.

Ansökt om lägenhetsbyte!

I badrummet sitter dock toalettstolen bredvid handfatet,
det är bara en enkeldörr i vardagsrummet ut mot uteplatsen,
och så finns det en dörr till in mot köket.. (från vardagsrummet)
Annars ser min (eventuellt/troligen) nya lägenhet ut såhär!

Så håll nu tummarna för att vi blir godkända att byta!