Melodramatiques start.

Eftersom ingen svarat, så får jag väl börja på egen hand. Folk är väl förmodligen för upptagna med sitt Facebook:ande, sitt jobbande, sitt skapa familj:ande, eller sitta-på-sin-feta-röva-och-göra-ingenting:ande.
Inte för att jag är så mycket bättre, men en liten stund kan man ju i varje fall ägna åt andra människor. Fast det verkar det bara vara jag som tycker. (eller så tycker de likadant, fast bara om sig själva - någon annan får inte vara med)

Åh, det är så mycket som pågår just nu. Såhär mycket krångel har det aldrig varit förut, och då handlar det inte om några psykiska eller fysiska saker - utan det handlar om andra människor.
De står mig upp i halsen! Jag är så trött på dem. Vill egentligen skriva "Varför gör de inte som jag vill?", men inser att det inte är vad jag menar.. Fast jag hittar ingen synonym till det heller, så det är svårt att förklara hur jag menar.
Jag skulle bara vilja att folk skulle försöka förstå sig på mig lite bättre, inte vara sådär 'hej-hej då', gentemot min persona och mina känslor. Fast ibland funderar jag på om det är för mycket begärt utav mig. Kanske är det min lott här i livet att ge andra så mycket av mig själv så att jag knappt klarar av vardagen tillslut.
Jag vet inte om det är jag, eller dem, som behöver förändring. Jag vill inte sluta bry mig om mina nära och kära, vill inte heller sluta vara nyfiken på människor jag ännu inte mött..
Men jag vill att mina nära och kära skall förstå mina behov, vad jag vill och känner. (nej, jag är inte ute efter en tankeläsare, men däremot någon som klarar av alltihop på en normal nivå)
Jag vill inte att "utomstående" skall tvinga mina vänner att välja mellan mig och X, för att det absolut, av någon anledning, inte går att umgås allihop, samtidigt. Då går jag hellre undan, självmant.

Jag vet egentligen inte vad jag bubblar om här. Känns som att jag griper efter någonting som inte riktigt går att få tag i. Det är ju inte mer än dömt att misslyckas. Men ändå, av någon anledning, så kan jag inte riktigt släppa taget om allt heller.

Hur som helst - jag har kommit en bit på vägen i mitt "Bry mig om mig själv"-spår. Skall inte höra av mig till någon förrän de hör av sig till mig, (och jag väljer att skita i er som läser det här och hör av er direkt efter), jag åker även hemifrån ett tag i början av december, vet inte när jag kommer tillbaka.. ...och skall eventuellt börja studera till våren.
Det är på gång.